Bokbloggsjerkan är igång igen! Vad har du läst för spännande böcker i sommar?
 
Sedan juni har jag betat mig igenom dessa böcker;
 
Mest spännande var förmodligen James Dashner's The Death Cure, Sally Green's Half Bad och Maggie Stiefvater's Drömtjuvarna. City of Heavenly Fire av Cassandra Clare var också riktigt bra, men tyckte den var lite utdragen.
 
Är även med och tävlar i utlottningen av en jättefin bokask från Nillas Handelsbod! Den här var min favorit.

Titel: Om jag stannar
Originaltitel: If I Stay
Författare: Gayle Forman
Förlag: B. Wahlströms
Sidor: 195
Serie: If I Stay #1

"Nu förstår jag att det är lätt att dö. Det är att leva som är svårt."

Handling (från Goodreads):
På ett ögonblick förändras allt. Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet på bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner.

I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv.

Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tillbakablickar och reflektioner över de människor hon ser i sjukhusets väntrum, lära känna hennes liv och hennes val.

Och nu står hon inför det svåraste valet av alla, leva vidare med smärtan eller släppa taget?

Omdöme:
Jag hade egentligen ingen större lust till att läsa den här boken, men ville ändå göra det innan filmen kommer. Min kompis hade även läst den för länge sedan och sagt att den var sååå bra, så det lät ju i alla fall lovande.

Handlingen på baksidan talade inte alls till mig, utan verkade rent av tråkig. Typiska ungdomsböcker om tonårsproblem är inte riktigt min grej. Kanske var detta inte riktigt en sådan med tanke på att den kretsar mycket kring döden och allt därtill, men ändå.

Jag började läsa i alla fall och jag blev positivt överraskad! Gillade Mias berättarröst, hon var realistisk utan att vara gnällig. Fattade snabbt tycke för de andra karaktärerna också.

Jag fann även den här boken väldigt motiverande, med tanke på att Mia är så driven av musiken och verkligen kämpar för att utvecklas.

Sjukhusscenerna kändes ibland lite utdragna och långtråkiga. Bäst tyckte jag om scenerna från musiklägret, för de var så fyllda av liv och strävan.

Slutet kändes ganska uppenbart, men trots det grät jag mig genom de sista sidorna.

Ska se till att läsa nästa del också, När jag lät dig gå (Where She Went), den verkar nästan ännu bättre.

Titel: Kyrkogårdsboken
Originaltitel: The Graveyard Book
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 377

”Du misslyckades, Jack. Du skulle ta hand om dem allihop. Det minsta barnet inräknat. I synnerhet det minsta barnet. Nära skjuter ingen hare, om man inte använder handgranat.”

Handling (från Goodreads):
I "Kyrkogårdsboken", liksom Rydyard Kiplings klassiska bok "Djungelboken", förlorar en liten pojke sina föräldrar. Men här tas han om hand av spöken, istället för djur.
Ett litet spädbarn får sin familj mördad, men lyckas själv undkomma. Barnet hamnar på en gammal kyrkogård där invånarna fattar medlidande med honom, de bestämmer sig för att ta hand om och uppfostra pojken. Samtidigt måste de ge honom alla de speciella egenskaper som en levande människa måste ha för att överleva på en kyrkogård. Pojken, som kallas för Ingen, växer upp och hålls hela tiden gömd på kyrkogården, eftersom mannen som mördade hans familj, fortfarande är ute efter honom...

Omdöme:
Woho, har länge velat läsa något av den här författaren och nu har det äntligen blivit av. Kan säga att jag ser framemot att läsa fler av hans verk.

Måste börja med att påpeka att jag inte är något större fan av översättningen på huvudkaraktärens namn. I den engelska versionen heter han Nobody Owens (kallas Bod), som här översatts till Ingenman Owens (kallas Ingen). Aja, antar att de fick göra det bästa av situationen.

I början av varje kapitel fanns fina illustrationer som hängde ihop med handlingen i kapitlet.

Det var även fint att få följa Ingens utveckling, från det att han är barn till att han blir äldre. Detta gör även att man, eller åtminstone jag, får en speciell koppling till karaktären.
Även sidokaraktärerna var spännande och intressanta. Silas, Häxan (kan inte komma ihåg hennes namn) och Jack var favoriterna.

Det var inte något högt tempo eller mycket action, men boken var definitivt inte seg.

Hade förmodligen tyckt ännu bättre om den om jag varit yngre, men jag hade ändå en trevlig lässtund varje gång jag plockade upp boken.

Kyrkogårdsboken får 4/5 katter.