Titel: Lögner
Originaltitel: Pretty Little Liars
Författare: Sara Shepard
Förlag: B Wahlströms
Sidor: 223
Serie: Pretty Little Liars #1

“Lita aldrig på en vacker flicka med en mörk hemlighet”

Handling (från Goodreads):
Mystiska meddelanden från signaturen A sprider skräck i det forna tjejgänget. Vem vet allt om dem? Även deras intimaste hemligheter! Kan det vara Alison, vännen som försvann spårlöst från det där pyjamaspartyt för tre år sedan?

Alla har något att dölja men speciellt high school-tjejerna Spencer, Aria, Emily och Hanna. Till synes oskyldiga flickor, men skenet bedrar.
Se bara på Spencer som går bakom ryggen och strular med syrrans pojkvän. Aria som fantiserar om sin lärare. Emily som har pojkvän men faktiskt är galet kär i den nya tjejen på skolan. Och Hanna som använder så fula knep för att hålla sig i form.
Men den mörkaste hemligheten bär de gemensamt. Hur vet jag det?
Eftersom jag vet allt om vilka dåliga flickor de var, hur hemska de egentligen är, och alla mörka hemligheter de dolt. Och gissa vad?
Jag tänker berätta.
- A

Omdöme:
Det här är långt ifrån min favoritgenre och vanligtvis brukar jag hålla ett gott avstånd mellan mig och sådana böcker. Anledningen till att jag ville läsa den här var först och främst att jag finner tvserien underhållande.
Har även spenderat en del tid att skratta åt det löjliga omslaget. En barbiedocka? Efter att ha sett serien kan jag ju förstå hur det hänger ihop, men det får inte boken att se särskilt lockande ut.

Boken var i alla fall ganska underhållande, men jag skulle inte läsa om den. Det var mycket ”lära känna karaktärerna” och sådant, så jag kan tänka mig att det blir bättre när själva handlingen har kommit igång ordentligt i senare böcker.
Än så länge innehåller den inga spoilers för de som ser serien. Vet inte när den allra sista boken, förhoppningsvis med det stora avslöjandet, ska komma?

Jag har inte heller någon favorit bland de fyra huvudkaraktärerna, men måste jag välja skulle det förmodligen vara Spencer.

 

Jag tvivlar dock på att jag kommer orka ta mig igenom alla de än så länge 15 utkomna böckerna i serien. Har reserverat den andra delen på bibblan, så vi får se!

Lögner får 2,5/5 katter.

 

Titel: Liftarens guide till galaxen
Författare: Douglas Adams
Förlag: Ponto Pocket
Sidor: 191
Serie: Liftarens guide till galaxen #1

“Arthur stirrade på skärmarna och kände att han saknade någonting viktigt. Plötsligt kom han på vad det var.
- Finns det te på det här rymdskeppet? undrade han.”

Handling (från Goodreads):
Arthur Dent upptäcker en morgon att hans hus håller på att rivas, till förmån för en ny motorväg som skall byggas på platsen. Då han ligger i sin morgonrock i leran framför en bulldozer i protest mot rivningen dyker utomjordingen Ford Prefect upp. Ford är anställd av redaktionen till det digitala uppslagsverket Liftarens guide till galaxen, och tar med Arthur till den lokala puben. När de är på puben händer det saker, en Vogonflotta bestående av jättelika rymdskepp uppenbarar sig på himlen, de "skall bara" spränga Jorden för att ge plats åt en intergalaktisk motorväg. Ford och Arthur lyckas lifta med ett av rymdskeppen, i samma sekund som Jorden sprängs...

Omdöme:
Till min stora förtjusning var det här är en perfekt bok att sitta och dricka te till.
Läste ut den för runt två veckor sedan och jag fullkomligt älskade den. Redan från de första sidorna var den intressant och språket hade en rolig, sarkastisk ton som gjorde det hela ännu bättre.

Efter att Jorden sprängts utspelar sig historien i rymden och vi får träffa en mängd olika vad vi skulle kalla aliens. Jakten på den Yttersta Frågan och Det Slutgiltiga Svaret om Universum, Livet och Allting är i full gång.

Arthur Dent är en underbart mänsklig och underhållande karaktär. Men för delen var alla karaktärer mer eller mindre underhållande.
En av mina andra favoritkaraktärer var den deprimerade roboten Marvin, som jag tror alla till och från kan relatera till (speciellt på måndagmornar). Låt mig citera; "Livet, avsky eller ge fan i det, ingen kan i alla fall tycka om det".

Superbra bok i helhet, lite seg på sina ställen. Ska dock se till att läsa resten av serien på engelska.

Liftarens guide till galaxen får 4/5 katter.

 
 

Titel: White Cat
Författare: Holly Black
Förlag: Gollancz
Sidor: 310
Serie: Curse Workers #1

“We are, largely, who we remember ourselves to be. That's why habits are so hard to break. If we know ourselves to be liars, we expect not to tell the truth. If we think of ourselves as honest, we try harder.”

Handling (från Goodreads):
Cassel comes from a family of curse workers--people who have the power to change your emotions, your memories, your luck, all by the slightest touch of their hands. Since curse work is illegal, they're all criminals. But not Cassel. He hasn't got the magic touch, so he's an outsider--the straight kid in a crooked family--as long as you ignore one small detail: He killed his best friend, Lila. Now he is sleepwalking, propelled into the night by terrifying dreams about a white cat. He also notices that his brothers are keeping secrets from him. As Cassel begins to suspect he's part of one huge con game, he must unravel his past and his memories. To find out the truth, Cassel will have to outcon the conmen.

Omdöme:
Jag hade ganska höga förväntningar när jag påbörjade den här boken, men var snabbt tvungen att sänka dem.
Till en början var jag med förvirrad, det var många namn och jag förstod inte varken meningen med ”workers”, hur det hela fungerade eller hängde ihop. När man på det ska pussla ihop handlingen också så blir det ganska mycket att ta in.
Detta höll på under kanske hundra sidor, innan det började släppa och pusselbitarna i mitt huvud började falla på plats så att jag kunde njuta av boken. Därefter blev den långsamt bättre och bättre, och mot slutet när det var som mest spännande var det nästan så jag höll andan.

Genom nästan hela boken hade huvudkaraktären, Cassel, ingen särskild personlighet. Han kändes inte alls särskilt speciell, utan snarare ganska tråkig. Men samtidigt som tempot i boken ökar, blir även Cassel en intressantare karaktär.
Bäst tyckte jag om Sam, Cassel’s asiatiska rumskompis, samt vän.

Måste även klargöra att jag mer än gärna skulle gärna ge Cassel’s mamma en käftsmäll.

White Cat får 3,5/5 katter.