cityoftea.blogg.se

Titel: Uttagningen
Författare: Maths Claesson
Utgivare: Bonnier Carlsen
Sidor: 203
Serie: Linux #1
Typ: Ebook

”Linux gjorde en grimas. Sedan när låg Stockholm i Afrika? Glasögonens uppslagsverk behövde verkligen uppdateras. Det måste vara från tiden då det fortfarande snöade på vintern.”

Handling (från Goodreads):
En omöjlig dröm. En enda chans att uppfylla den. I första boken om Linux möter vi en ung kille med en stor och väldig dröm: att en dag bli rymdpilot. Uttagningen är både en spännande resa mot rymden och en jordnära ungdomsskildring från framtidens Sverige.

Omdöme:
Den här boken var en stor överraskning för mig, hade aldrig kunnat tro att den skulle vara så pass bra som den faktiskt var!

Karaktärerna var väl egentligen inte särskilt speciella, men det som formar och driver hela boken är Linus oändliga passion för rymden.
Tyckte även om bikaraktärerna, som också är en stor del av boken. Mycket av handlingen är, utöver rymden, vardagsskildring, relationer och fruktansvärda matteproblem, vilket jag tror många kan relatera till.

Älskar även det framtida Stockholm som målas upp, skulle inte ha något emot att testa på tekniken de har där! Glasögon som manövrars med tankekontroll, hur coolt?

Favoritscenerna var ju såklart de från uttagningen, de var riktigt bra och spännande.

Kommer låna uppföljaren, Kristallstaden, på biblioteket någon framöver då jag verkligen ser framemot att få veta hur det ska gå för Linux och de andra.

Uttagningen får 4/5 katter.

Titel: The Maze Runner
Regi: Wes Ball
Imdb-betyg: 7,3
Stars: Dylan O'Brien, Kaya Scodelario, Will Poulter

"We only have three rules. First, do your part. Second, never harm another Glader. Most importantly, never go beyond those walls."

Handling (från imdb):
Thomas is deposited in a community of boys after his memory is erased, soon learning they're all trapped in a maze that will require him to join forces with fellow "runners" for a shot at escape.

Omdöme:
Det var ju ett tag sedan jag såg filmen nu, men ska göra mitt bästa för att sammanfatta.

Först och främst var omgivningen inte alls som jag tänkt mig när jag läste boken, men det accepterade jag ganska snabbt.
Något annat jag reagerade på var att man fick reda på allting så snabbt, man fick information som inte avslöjas förrän i andra/tredje boken. Antar dock att det blir tråkigt att se filmen om man inte läst böckerna och därmed inte förstår vad som händer.
Och som alltid med filmer som blir böcker så går det för fort fram. Relationerna utvecklas alldeles för snabbt och känns därför inte lika äkta.

Vissa scener, främst de i labyrinten var riktigt häftiga att se på bioduken. Mycket action och spänning!

Är väldigt nöjd med castingen, tyckte alla passade bra för sina roller! Dylan O’brien i rollen som huvudkaraktär är ju aldrig fel. ;)

I helhet är jag väldigt nöjd med filmatiseringen, hoppas The Scorch Trials kan hålla samma mått.

The Maze Runner får 4/5 katter.

Titel: Dödsritten
Originaltitel: The Scorpio Races
Författare: Maggie Stiefvater
Utgivare: B Wahlströms
Sidor: 329
Typ: Ebook

“There are moments that you’ll remember for the rest of your life and there are moments that you think you’ll remember for the rest of your life, and it’s not often they turn out to be the same moment.”

Handling (från Bokus):
Varje november går Scorpioloppet av stapeln på stranden nedanför Skarmouths vita klippor. Tusentals samlas för att se hästarna och havet som tvättar rent sanden från blod. Hästarna är capaill uisce: blodtörstiga vattenhästar och ryttarna måste kämpa för att hindra dem från att återvända till havet och ta ryttarna med sig ner i djupet. Vissa ryttare överlever. Andra gör det inte. Sean Kendrick, fyrfaldig vinnare av loppet, och Kate Puck Connolly, loppets första kvinnliga deltagare, ska tävla i år. Båda har mer att vinna och att förlora än någon annan ryttare någonsin haft. Men bara en kan segra.

Omdöme:
Har tidigare läst Frost, Feber, Förevigt, Kretsen och Drömtjuvarna av Maggie Steifvater, och jag har tyckt om dem alla. Dödsritten är inte sämre, snarare tvärtom!
Karaktärerna här känns dock mer ytliga, man hinner inte lära känna eller känna för dem på samma sätt som i de andra serierna, men jag tyckte bättre om själva storyn. Däremot slår den inte varken Kretsen eller Drömtjuvarna på långa vägar.

Kate/”Puck” var väl en halvbra karaktär. Hon blev lätt sur och jag vet inte hur många gånger hon snäste utan anledning. Men samtidigt var hon så viljestark och modig, så jag kunde inte störa mig på henne.

Sean däremot förstår jag mig på. Kärleken till hästarna och hans ständiga lugn var något som tilltalade mig.
Det bästa med hela boken var definitivt det fina bandet han hade till vattenhästen Corr. Det var så fint beskrivet! 

Relationen mellan Sean och Puck kändes så realistisk, oskyldig och rätt för deras karaktärer. Gillade att det inte var någon ”instalove”, vilket är alldeles för förekommande i ungdomsböcker.

Även miljön var vackert uppbyggd, författaren har verkligen gjort ett bra jobb med att gestalta den. Även såhär långt i efterhand kan jag minnas precis hur jag fick omgivningen beskriven för mig.

Jag älskade dessutom stuket med vattenhästarna, att de var hemska bestar som i princip dödade allt i sin väg. Det enda som egentligen drar ner på betyget var att takten var något för långsam kan jag tycka. 

Slutet var i alla fall väldigt vackert och det var nästan så att jag grät. Funderar på att införskaffa boken på engelska, då jag kan tänka mig att den måste vara ännu bättre på originalspråket.

Dödsritten får 3,5/5 katter.

Titel: Teddy en sommardag
Författare: Lin Hallberg
Utgivare: Rabén & Sjögren
Sidor: 84
Serie: Teddy #7
Typ: Ebook

”- Vem hade kunnat tro att Teddy var så bra på at hoppa, säger Mikaela.
- Teddy är bäst på allt.
Elsa slänger sig om halsen på Teddy och ger honom en kram.
- Ja, men hittills har han väl mest varit bäst på att busa, skojar Mikaela.”

Handling (från Bokus):
Det är snart sommarlov och Elsa ser fram emot att tillbringa all sin tid med Teddy och de andra djuren på gården. Men kommer sommaren verkligen att bli så fantastisk som hon hoppas? Mikaela ska iväg på hoppläger med Santos och Elsa får ju inte rida ut ensam med Teddy. Kompisen Kajsa ska också på ridläger och Elsa är avundsjuk. Tur i alla fall att Mikaela är världens snällaste och lovar att hon och Elsa ska rida på långritt till Sofia på Lunden. Det blir som ett alldeles eget ridläger!

Omdöme:
Jag var alldeles nostalgisk efter att ha läst ut den här. Lin Hallberg var en av mina favoritförfattare när jag var yngre, vilket resulterat i att jag läst större delen av hennes böcker. Nu är det dock ett par år sedan sist, och hon har hunnit släppa flera nya!
Blev överlycklig när jag såg att den här fanns som ebook på biblioteket.

Precis som hennes andra böcker har den här en härlig känsla över sig. Omgivningen, karaktärerna och alla djuren är så mysiga.
Med Margareta Nordqvists fina illustrationer blir berättelsen ännu mer levande.

En annan anledning till att jag älskar serien så mycket är att Teddy är så lik min egen ponny i sättet. Envis, matglad och precis som Teddy vägrar hon ta ett steg om hon inte själv vill. Men är det något hon tycker är kul däremot, då går det an och hon kämpar på som bara den.
Känner även igen mig själv som yngre i Elsa, som vill vara stor och modig och klara allt själv.

 

Nu rider jag inte längre då jag övergått till körning (häst och vagn), men jag kan fortfarande relatera till alla Teddys påhitt. 

Reserverade även uppföljaren på biblioteket och ser framemot att läsa den.

Teddy en sommardag får 4/5 katter.

Titel: Mitt namn är O
Orginaltitel: My Name is O
Författare: Sam Enthoven
Förlag: Argasso bokförlag
Sidor: 76

“Jag vill vara fri”

Handling (från baksidan):
Får du ibland känslan av att ditt liv inte tillhör dig? Att allt du gör är förutbestämt, som om ditt liv planerades i detalj innan du ens föddes?
Då kan jag tala om en sak för dig: du har rätt.

O arbetar för mästarna, de som bestämmer över våra liv. Men nu tänker O inte spela efter mästarnas regler längre ...

Under en enda dödsföraktande natt utmanar O mästarnas makt. Ska O lyckas, och för alltid förändra världen?

Omdöme:
Lånade egentligen den här boken åt min lillebror, men det slutade visst med att jag läste den själv istället…

För att endast ha 76 sidor och väldigt luftig text är det mycket action och spänning. Konceptet är liknande de flesta dystopier, men jag tyckte ändå att det fanns en del spännande tvister.

Tycker det är kul att det finns bra dystopier även för yngre eller ovana läsare, eller de som bara vill ha något lättsmält att läsa.

Mitt namn är O får 4/5 katter.

OBS. Spoilers! Läs inte recensionen om du inte läst alla böckerna i serien!

Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Sidor: 325
Serie: The Maze Runner #3

“Sometimes I wonder," Thomas murmured.
"Wonder what?"
"If being alive matters. If being dead might be a lot easier.”

Handling (från Goodreads):
Thomas knows that Wicked can't be trusted, but they say the time for lies is over, that they've collected all they can from the Trials and now must rely on the Gladers, with full memories restored, to help them with their ultimate mission. It's up to the Gladers to complete the blueprint for the cure to the Flare with a final voluntary test.

What Wicked doesn't know is that something's happened that no Trial or Variable could have foreseen. Thomas has remembered far more than they think. And he knows that he can't believe a word of what Wicked says.

The time for lies is over. But the truth is more dangerous than Thomas could ever imagine.
Will anyone survive the Death Cure?

Omdöme:
Nu har vi alltså nått slutet av en av mina absoluta favoritserier, något jag är både glad och ledsen över. Glad över att få veta hur den slutar och ledsen för att den är slut helt enkelt.
Det var ett par månader sedan jag läste den nu, så vi får väl se om jag kan skriva en rättvis recension.

Precis som de tidigare böckerna håller The Death Cure ett bra tempo. Till en början hände det inte så mycket men när vi kommit förbi det sprakar det till och tempot höjs!

Jag var konstant velande mellan om allt fortfarande var en variabel som WICKED utsatte dem för eller om de faktiskt lyckats fly på riktigt.

Thomas är fortfarande en okej huvudkaraktär, min kärlek för Minho fortsatte växa, grät över Newt, utvecklade ännu mer hat för Teresa och ansåg Brenda ett bättre kärleksintresse.

Tyckte det var väldigt spännande när de stötte ihop med långt gångna ”cranks”, som förövrigt verkar vara en annan version av zombies.

Jag var aningen besviken på slutet, hade förväntat mig mycket mer. Det känns dessutom nästan orimligt att de kunde komma så lindrigt undan, trots allt.
Finner dock ofta mig själv funderandes på hur det gick efteråt, om de levde lyckliga i alla sina dagar? Och hur gick det för alla immuna utanför ”paradiset”? Vad hände när alla cranks till slut hade dött?

Ett minus för slutet, The Death Cure får 4,5/5 katter.

Titel: Om jag stannar
Originaltitel: If I Stay
Författare: Gayle Forman
Förlag: B. Wahlströms
Sidor: 195
Serie: If I Stay #1

"Nu förstår jag att det är lätt att dö. Det är att leva som är svårt."

Handling (från Goodreads):
På ett ögonblick förändras allt. Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet på bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner.

I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv.

Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tillbakablickar och reflektioner över de människor hon ser i sjukhusets väntrum, lära känna hennes liv och hennes val.

Och nu står hon inför det svåraste valet av alla, leva vidare med smärtan eller släppa taget?

Omdöme:
Jag hade egentligen ingen större lust till att läsa den här boken, men ville ändå göra det innan filmen kommer. Min kompis hade även läst den för länge sedan och sagt att den var sååå bra, så det lät ju i alla fall lovande.

Handlingen på baksidan talade inte alls till mig, utan verkade rent av tråkig. Typiska ungdomsböcker om tonårsproblem är inte riktigt min grej. Kanske var detta inte riktigt en sådan med tanke på att den kretsar mycket kring döden och allt därtill, men ändå.

Jag började läsa i alla fall och jag blev positivt överraskad! Gillade Mias berättarröst, hon var realistisk utan att vara gnällig. Fattade snabbt tycke för de andra karaktärerna också.

Jag fann även den här boken väldigt motiverande, med tanke på att Mia är så driven av musiken och verkligen kämpar för att utvecklas.

Sjukhusscenerna kändes ibland lite utdragna och långtråkiga. Bäst tyckte jag om scenerna från musiklägret, för de var så fyllda av liv och strävan.

Slutet kändes ganska uppenbart, men trots det grät jag mig genom de sista sidorna.

Ska se till att läsa nästa del också, När jag lät dig gå (Where She Went), den verkar nästan ännu bättre.

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!

Titel: Drömtjuvarna
Originaltitel: The Dream Thieves
Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B. Wahlströms
Sidor: 377
Serie: Kretsen (The Raven Cycle) #2

 

Handling (från Goodreads):
När Adam, Gansey och Ronan mötte Blue förändrades deras liv på ett dramatiskt sätt. Nu händer det igen – leylinjerna som leder runt den förtrollade skogen Cabeswater har vaknat. Allt ställs på sin spets.
Ronans märkliga, svårtydda drömmar håller på att ta över hans liv, och han måste nu försöka bemästra sina övernaturliga förmågor. Finns det ett samband mellan drömmarna och den försvunna skogen?
Ungdomarna får höra talas om en relik, ett märkligt ting som kan förse sin ägare med möjligheten att stjäla drömmar. Samtidigt känner de alla att en gåtfull och olycksbådande kraft närmar sig, som om någon eller något till varje pris vill komma över reliken.

Omdöme:
Skrev aldrig någon recension på första boken i serien, Kretsen, och jag läste den början av juni (känns som en evighet sedan) så jag hoppar det.

Det här är numer officiellt en av mina favoritbokserier, Drömtjuvarna klättrar på listan av de bästa böckerna jag läst i år. Tyckte bra om första boken, men den här var så mycket bättre!

Älskar alla karaktärerna, mer eller mindre, de har så mycket personlighet och ingen är den andre lik.
Den tidigare boken fokuserade på Adam och i Drömtjuvarna var det Ronan som stod i fokus. Det var intressant att få mer insikt i hans bakgrund, och liv överhuvudtaget.

Bokens antagonist, Kavinsky, var en spännande karaktär och jag kunde inte låta bli att tycka om honom. Scenerna där han var med var bland de bästa i hela boken (med undantag för scenerna mellan endast Blue och Gansey).

Boken höll ett bra tempo, det hände alltid något och många gånger var det hemskt svårt att lägga ifrån sig den.

Jag lånade både första och andra delen på biblioteket, översatta, och det är nästan så jag funderar på att själv införskaffa dem på engelska. Dels för att jag vill läsa dem på originalspråket och sedan är ju omslagen så fina!

Drömtjuvarna får 4,5/5 katter.

Titel: Harry Potter and The Philosopher’s Stone
Författare: J.K. Rowling
Förlag: Bloomsbury Publishing
Sidor: 223
Serie: Harry Potter #1

“There are some things you can't share without ending up liking each other, and knocking out a twelve-foot mountain troll is one of them.”

Handling (från Goodreads):
Harry Potter thinks he is an ordinary boy - until he is rescued by an owl, taken to Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry, learns to play Quidditch and does battle in a deadly duel. The Reason: HARRY POTTER IS A WIZARD!

Omdöme:
När jag var yngre och de första filmerna hade börjat poppa upp överallt hade jag helt bestämt mig för att jag hatade Harry Potter. Hade bland annat ärvt en tröja med loggan på, som jag vägrade ha på mig just bara för att det var Harry Potter. Trots detta kollade jag ändå på filmerna när de gick på tv och tyckte om dem dessutom, men jag fortsatte prompt säga att jag hatade dem. Vilken logik.
Började titta på filmerna igen i elva/tolvårsåldern och fann mig själv älska dem.

Ja, vad ska jag säga? Boken var varken mer eller mindre än vad jag förväntat mig. De förväntningar jag hade levde den definitivt upp till. Tror dock den är mer spännande för den som inte sett filmen en miljon gånger, men vad vet jag. Dock är det ju, som alltid med böcker, intressant att få ett mer ingående perspektiv. Lärde mig bland annat saker som jag inte snappat upp i filmerna och har även noterat att vissa karaktärer skiljer sig från filmatiseringen.

Jag fullkomligt älskar karaktärerna och Hogwarts och storyn och språket och allt. Om jag trodde att jag tyckte om den här världen tidigare så är det inget mot vad jag gör nu.

Favoritscenen var den när de ska ut i skogen och träffar på centaurerna. Centaurer har alltid fascinerat mig, så det var spännande.

Även scenen mot slutet, när poängen delades ut var fantastisk och fick hjärtat att le. 

Trots att det är en barnbok så tycker jag att den funkar bra för alla åldrar. Önskar dock verkligen att jag läst den när jag var yngre, tror den hade varit ännu mer magisk då.

Harry Potter and The Philosopher’s Stone får 4/5 katter i betyg.